C L A R A

Om man känner mig så vet man att jag älskar musikaler, liksom det är det jag har hållit på med utbildningsmässigt sen jag började gymnasiet, och att jag är en väldigt, notera en VÄLDIGT, hopplös romantiker. Om jag börjar läsa en bok eller se på en film/serie/anime vill jag helst att det ska involvera någon slags romans mellan två personer för att jag ska känna alla de feels som jag själv inte känner eftersom jag är singel.

Och jag är väldigt van med väldigt starka och emotionella kärleksförklaringar och liknade saker eftersom jag oftast gillar kärlekshistorier med motgångar och det är inte direkt något som berör mig så mycket längre, om det inte är något jag liksom har fått en väldigt stark connection till, eftersom jag har sett såpass många av de scenerna.

 

Men, under detta år har jag sett två scener från två musikaler som har fått mig att "gå sönder" lite. Dvs, fått mig hamna i ett väldigt konstigt mode. Och det hände för mig igår.

 

Jag har tidigare skrivit om musikalen Hunchback of Notre Dame, vilket är musikalversionen av Disneyfilmen med samma namn. Jag lyckades att hitta en inspelning av den på Youtube (vilket jag är överlycklig över att jag hittade, älskar soundtracket!) och det var en scen som bara var så fin och emotionell och så kom en av mina favoritlåtar från det soundtracket och jag gick sönder. Liksom att se vad som händer precis innan låten kommer och under låten var helt mindblowing för man liksom fattar innebörden och man dör av alla feels. Och nu kan jag inte sluta att tänka på den och jag har redan sett om den scenen typ tre gånger.

 

Andra gången som jag hamnade i detta tillstånd var i påskas när jag kollade på den franska musikalen Robin des Bois, som också har nämnts på denna blogg ett par gånger, som jag köpte när jag var på språkresa i Aix-en-Provence för att jag hade hypeat den sedan typ ettan på gymnasiet. Jag hade lyssnat på soundtracket en miljontals gånger och jag hade även kollat upp vad texterna betydde. Och en av mina favoritlåtar var "Tes Blessures" (Dina sår på svenska) och var en duett mellan Robin och Marian. Jag liksom fattat innebörden av låten men jag visste ju inte vart i musikalen låten var eller vad som hade hänt precis innan. Och låten kommer precis efter en episk stridsscen som blir väldigt emotionell i slutet och så är det ett sådant fint dansnummer i bakgrunden och än en gång så går jag sönder, för jag äntligen fattar vad som händer och man dör av alla feels. Och jag kan inte sluta att tänka på den och jag ser om scenen hur många gånger som helst och visar den även för mina fellow klasskamrater.

 

Liksom jag älskar hur blandningen av musik, skådespel och stämning kan få mig att känna så mycket! Det är helt sjukt! Och jag ska dela dessa två scener, för att de förtjänar att skådas av andra än mig själv!

 

 

 

 

 

Jag vet att det här inlägged kan ha varit lite otydligt och osammanhängande, men klockan är snart 12, jag har jobbat hela dagen och det här kan vara lite svårt att få ut i text. Men det är min blogg så what the hell. Godnatt!