C L A R A

På söndag flyttar jag från Värmland. Igen. För att börja att plugga på folkhögskola. Igen. Och tro mig, det har inte varit ett lätt beslut för mig att välja vart jag skulle ta vägen till hösten och den här gången känns det lite bitterljuvt.

 

När jag flyttade upp till Västernorrland efter gymnasiet så kollade jag inte tillbaks. Jag bara åkte eftersom jag inte hade något kvar i Karlstad just då. Men nu, ca 2 år senare, så har jag det.

 

Skillnaden med att lämna Hola folkhögskola efter min första eftergymnasiala utbildning och att lämna Karlstad nu är hur jag har levt under de båda läsåren. Att lämna Hola var väldigt jobbigt eftersom jag skulle lämna den lilla bubblan som var mitt liv då. Liksom allt jag gjorde då gjorde jag med mina klasskamrater, lärare och de resterande som bodde samma på mitt internat. Jag behövde aldrig att leta efter människor att umgås med eftersom jag alltid var med dem. Så det svåraste då var att lämna alla personer som man hade lärt känna men jag accepterade snabbt att jag kvar klar där. 

 

Så var inte fallet när jag började i Karlstad, eftersom att det är ganska annorlunda på universitet. Nu bodde jag själv i en studentlägenhet och man såg bara sina klasskamrater på dagtid (och på kvällstid ibland eftersom vi var en såpass bra och tight grupp♥) och plötsligt hade man tid för att kunna göra annat efter skolan. Så eftersom jag är ett musikalbarn och skulle börja en utbildning som endast fokuserade på dans så började jag att gå teater på kvällstid och sjunga i universitets damkör Söt Likör för att inte tappa mina kunskaper. Och sen när min utbildning var slut så hade jag ju både teatern och kören kvar.

 

Jag funderade på om jag skulle stanna i Karlstad ett år till för att kunna gå klart alla teaterkurser och samtidigt stanna kvar ett tag till i kören. Jag hade redan tackat ja till den folkhögskola som jag hade blivit antagen till och väntade samtidigt på svaren om jag hade kommit in på några av de andra utbildningarna jag hade sökt innan jag kunde göra mitt val. 

 

Och nu sitter jag här. Med en utplockad lägenhet och ett förråd med grejer som ska med mig till min nya utbildning. På måndag börjar jag på Wendelsbergs Folkhögskola och det känns, som sagt, lite bitterljuvt.

 

Det suger verkligen att jag måste sluta med teatern och bli mindre aktiv inom kören. Men samtidigt är det bra för mig att få den blandningen av musik, teater och dans som jag behöver för att sedan kunna bli musikalartist. Som tur är kommer jag inte bo speciellt långt borta från Värmland. Så jag har ju också alltid en chans att komma tillbaks om det skulle krisa sig. Vilket jag inte hoppas att det gör.

 

Samtidigt vet jag att jag mår bra på folkhögskola och jag kommer förhoppningsvis gå i samma klass med de som jag klickade med på auditionen. Det kommer att bli bra det här! Även om det är sjukt jobbigt så kommer det att bli bra!